I tre år har försvaret försökt få samma grundläggande invändning prövad: att publiceringarna omfattas av TF eller YGL och att målet därför har drivits i fel rättslig ordning från början. Tre år senare är frågan fortfarande inte avgjord av Södertörns tingsrätt. Domstolen har låtit processen fortsätta utan att tydligt reda ut om åklagaren ens varit behörig att driva den.
Riksrummets granskning av mål B 5009-24 väcker allvarliga frågor om hur Södertörns tingsrätt har hanterat invändningar om grundlagsskydd, åklagarens behörighet och rättegångshinder. Handlingarna visar en process där samma centrala frågor har behandlats på olika sätt och där en avvisningsfråga först skjutits framför domstolen för att därefter åter tas upp till handläggning.
Det här målet har sin början i journalistik. Publiceringarna som ligger bakom åtalet gjordes inom ramen för en granskning av Tullverket. I dag står två personer åtalade i Södertörns tingsrätt för bland annat grovt förtal och förgripelse mot tjänsteman, och åklagaren har kopplat de tilltalade till artiklar som publicerats på flera nyhetssajter. Men under processens gång har en annan fråga blivit allt svårare att komma runt: har förundersökningen, åtalet och domstolens fortsatta handläggning över huvud taget skett i rätt rättslig ordning?
Riksrummet har gått igenom handlingarna i mål B 5009-24.
Det som framträder är en handläggning där invändningar om TF/YGL, åklagarens behörighet och rättegångshinder återkommande har skjutits åt sidan, omformulerats eller lämnats utan ett tydligt avgörande.
❞ Tre år av grundlagsinvändningar. Södertörns tingsrätt letar fortfarande efter svaret ❞
Inkompetens är ingen ansvarsfrihet. Om en myndighet eller domstol bryter mot lagen försvinner inte ansvaret för att det beror på okunskap eller slarv. Offentlig makt måste kunna stå till svars för sina beslut.
Dragan Petrović släpper bok om EMFA, TF och YGL
Domstolen sa att åklagarens behörighet redan är prövad
Den 20 februari 2026 tog Södertörns tingsrätt ställning till invändningar om grundlagsskyddet. Domstolen konstaterade att Justitiekanslern är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott och att motsvarande ordning gäller för yttrandefrihetsmål. Samtidigt skrev tingsrätten: ”Allmän åklagares åtalsrätt har prövats och det har bedömts att åklagaren är behörig i detta mål.” Tingsrätten uppgav att den inte gjorde någon annan bedömning.
Men av handlingarna framgår inte vem som gjort den prövning domstolen hänvisade till, när den gjordes eller vilket underlag slutsatsen byggde på. Försvaret hade samtidigt begärt att få del av underlaget bakom åklagarens kontroller av grundlagsskydd och utgivningsbevis, men begäran avslogs med hänvisning till att underlaget inte kunde förväntas förändra ”bevisläget”. Problemet är att invändningen aldrig handlade om bevisläget i skuldfrågan, utan om de rättsliga förutsättningarna för processen: om allmän åklagare överhuvudtaget var behörig och om målet handlades i rätt ordning. Domstolen hänvisade alltså till en tidigare behörighetsprövning samtidigt som den avstod från att kräva fram det underlag som skulle kunna visa hur den prövningen faktiskt gått till.
Sedan togs frågan upp igen
Den 6 mars 2026 kom nästa steg.
Då yrkades uttryckligen att åtalet skulle avvisas på grund av rättegångshinder.
Till stöd lämnades en teknisk utredning som enligt försvaret visade att de aktuella webbplatserna omfattades av TF och YGL. Försvarets ståndpunkt var att förundersökningen och åtalet därför hade drivits i fel rättslig ordning och att ansvarsfrågan, om grundlagsskydd förelåg, skulle följa den särskilda tryck- och yttrandefrihetsrättsliga ordningen.
Trots att tingsrätten bara veckor tidigare hade skrivit att allmän åklagares behörighet redan hade prövats tog domstolen nu upp frågan till ny skriftväxling som en avvisningsfråga.
Åklagaren fick yttra sig.
Försvaret fick svara.
Behörighetsfrågan var alltså tillbaka på domstolens bord.
Begärde beslut – domstolen vägrade avgöra frågan före rättegången
Månaderna gick.
Den 9 juli begärdes därför ett särskilt beslut i avvisningsfrågan.
Dagen efter svarade Södertörns tingsrätt:
”Du underrättas om att tingsrätten inte kommer fatta något beslut i frågan före huvudförhandlingen i målet.”
Det framgår ingen närmare motivering i underrättelsen.
Men sedan fortsatte handläggningen.
Aktbilaga 95 – just den skrivelse där ett särskilt beslut hade begärts och som tingsrätten redan hade svarat på – skickades senare till åklagaren för yttrande tillsammans med andra handlingar.
Den 8 september svarade åklagaren:
”Åklagaren hänvisar till det som har angivits i tidigare yttranden och har inte något mer att anföra i frågan om avvisning.”
Av samma handling framgår uttryckligen att åklagaren hade förelagts att yttra sig över bland annat aktbilaga 95.
Domstolen hade alltså den 10 juli meddelat att något beslut inte skulle fattas före huvudförhandlingen.
Därefter fortsatte den ändå att kommunicera avvisningsfrågan med åklagaren.
Varför?
Det har Riksrummet nu begärt att Södertörns tingsrätt förklarar.
Kärnfrågan går inte att komma runt
Det här handlar inte bara om långsam eller svårbegriplig administration.
Den centrala invändningen går till själva grunden för processen.
Om de aktuella publiceringarna omfattas av TF eller YGL gäller en särskild konstitutionell processordning. Tingsrätten har själv konstaterat att Justitiekanslern har den särskilda åtalsbehörigheten vid tryck- och yttrandefrihetsbrott.
Försvaret har samtidigt gjort gällande att den tekniska utredningen visar att publiceringarna omfattas av grundlagsskydd.
Åklagarsidan har motsatt sig detta och bland annat uppgett att kontroller av utgivningsbevis gjorts och att de aktuella webbplatserna inte haft sådana. Åklagaren har också uppgett att en senare telefonkontroll gjorts med Mediemyndigheten.
Men frånvaro av utgivningsbevis är inte samma sak som att varje form av grundlagsskydd därmed automatiskt är utesluten – och det är just den bredare TF/YGL-frågan som försvaret återkommande har krävt att domstolen prövar.
Det är därför handläggningen blir central.
Tingsrätten har sagt att behörigheten redan var prövad.
Sedan tog den upp frågan igen.
Därefter meddelade den att avvisningsfrågan inte skulle avgöras före huvudförhandlingen.
Sedan fortsatte den ändå att handlägga frågan.
För Riksrummet är det inte en detalj.
När ett brottmål bygger på journalistiska publiceringar och det finns en konkret invändning om att processen kan omfattas av TF:s eller YGL:s särskilda ordning måste det gå att följa hur domstolen har kommit fram till att rätt åklagare driver rätt mål mot rätt person i rätt processordning.
I handlingarna i B 5009-24 är den vägen långt ifrån tydlig.
Riksrummet har därför vänt sig till Södertörns tingsrätt och begärt svar på hur domstolen har hanterat avvisningsfrågan och hur den säkerställer att en kommande huvudförhandling inte sker i strid med TF/YGL och grundlagens behörighetsregler.
Så kan domstolen och åklagaren ha brutit mot grundlagen
När publiceringar omfattas av TF eller YGL gäller en särskild processordning med egna regler om ansvar och åtalsrätt. För grundlagsskyddade databaser (nyhetssajter) ligger ansvaret som utgångspunkt på ansvarig utgivare, och i yttrandefrihetsmål är det Justitiekanslern, inte en vanlig åklagare, som har den särskilda åtalsrollen.
Vid påstått förtal ska även prövas om publiceringen varit försvarlig och om uppgifterna haft skälig grund. För äldre material i en YGL skyddad databas finns dessutom en särskild ansvarsfrihetsregel. Efter underrättelse från JK eller målsäganden kan ansvarig utgivare under vissa förutsättningar ta bort materialet inom två veckor. Samma möjlighet finns efter delgivning av stämning om någon tidigare underrättelse inte skett. I detta mål har sådan process aldrig skett.
Det är därför Riksrummets granskning blir allvarlig. Här har allmän åklagare bedrivit förundersökning och väckt åtal mot enskilda personer för publiceringar, samtidigt som försvaret återkommande hävdat att medierna omfattas av TF eller YGL och att processen därför drivits i fel ordning. Tingsrätten har själv konstaterat att JK är ensam åklagare i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål, men ändå slagit fast att allmän åklagare är behörig utan att redovisa den bakomliggande prövningen på det sätt som efterfrågats.
Då handlar frågan åter om vem som överhuvudtaget hade rätt att utreda, åtala och ställa någon till svars för publiceringarna.
Och då kan både åklagaren och Södertörns tingsrätt få mycket svårt att städa upp i den processuella röra som de själva har skapat.
