Det finns fyra nyckelfaktorer som avgör vem som styr pris- och makthierarkin i världen: resurser, produktion, kunskap och finans.
Längst ned i hierarkin ligger resurser som matas in i produktionen och gör den möjlig. Ovanför det kommer produktion som omvandlar arbete, energi och maskiner till varor. Nästa nivå är kunskap, som styr teknik, innovation och hur systemen fungerar. Högst upp ligger finans, som samordnar kapital, prissätter risk och sätter ramarna för resten.
Det här skapar en global arbetsfördelning där det tyngsta och mest grundläggande arbetet sker längst ned och skickas vidare uppåt, medan de högre nivåerna kan fokusera mer på strategi, styrning och smartare värdeskapande.
Vilka är hierarkierna?
Man kan se världsekonomin som en fyrdelad hierarki där varje nivå bygger på den under och där den som kontrollerar de övre nivåerna har störst makt över priser, villkor och spelregler.
4. Resurser – är Ryssland, Afrika och Sydamerika
Längst ned finns råvarorna som olja, gas, metaller och jordbruksprodukter. De som kontrollerar dem skickar upp dem i hierarkin och byter dem mot pengar, investeringar och avtal, för att köpa sig mer handlingsfrihet, trygghet och inflytande.
3. Produktion – är främst Kina sen Indien, Vietnam m.fl.
Nästa nivå är tillverkningen. Att förädla resurser till produkter i stor skala. Mycket av den globala produktionen har samlats i Kina, delvis för att arbetskraft och industristrukturer är billigare och mer konkurrenskraftiga där. USA har även överfört sin tillverkning till Kina.
2. Kunskap – Europa
Ovanför produktionen ligger kunskap: teknik, forskning, ingenjörskap, standarder och förståelsen för hur komplexa system byggs och fungerar. I den här modellen fungerar Europa som världens kunskapshjärna och påverkar utveckling, lag, juridik, moral, filosofi, kvalitet och riktning som andra måste anpassa sig till.
1. Finans – USA
Högst upp ligger finans. Det handlar om kapitalmarknader, investeringar, riskprissättning och de system som avgör var pengar flödar och på vilka villkor. USA har en dominerande roll eftersom dollarn är den ledande globala valutan och eftersom en stor del av det internationella finanssystemet är knutet till amerikanska marknader och institutioner. Det ger USA särskild makt att påverka spelreglerna i de lägre nivåerna.
Vem är vinnaren?
Ingen kan maximera på egen hand, eftersom alla är beroende av minst två av fyra byggstenar: resurser, produktion, kunskap och finans. I en monetär värld är den stora fördelen ändå att kontrollera finanssystemet, eftersom det styr kapitalflöden och därmed hur resurser och produktion fördelas. Kunskap låter sig däremot inte lika lätt styras på samma sätt, vilket ger Europa en särskild fördel.
Därför går det att titta på olika samarbeten och vad de leder till. Om finans kopplas ihop med var och en av de andra pelarna får vi till exempel:
- Resurser (Ryssland med flera) tillsammans med finans (USA)
- Produktion (Kina) tillsammans med finans (USA)
- Kunskap (Europa) tillsammans med finans (USA)
Oavsett hur man vänder på det blir slutsatsen densamma. Den aktör som är nödvändig i flest vinnande koalitioner tar störst del av överskottet. Finans fungerar som kungen genom kapital, betalningsnätverk och riskprissättning, och blir därför den mest avgörande faktorn i en monetär ekonomi.
Det gör att den starkaste kombinationen blir finans och kunskap, alltså USA och Europa som ett block. Samtidigt är finans inte nödvändigtvis låst till USA över tid. Finans kan i princip byggas upp på flera platser, medan Europeisk djup och ackumulerad kunskap är svårare att ersätta.
Klarar sig Europa oavsett vem de allierar sig med, eller måste Europa främst alliera sig med finans?
Om man i stället räknar från Europas perspektiv och ställer sig frågan vilka allianser som ger mest genomslag:
- Kunskap (Europa) tillsammans med finans (USA)
- Kunskap (Europa) tillsammans med produktion (Kina)
- Kunskap (Europa) tillsammans med resurser (Ryssland med flera)
Alla allianser ger inte samma styrka. Europa får mest makt och handlingsfrihet när de antingen har stabil tillgång till ett dominerande finanssystem eller när de bygger en egen finansmakt som kan ersätta delar av USA:s roll. Det är inte brist på kunskap som håller Europa tillbaka, utan att systemet ännu inte finns.
Europa har redan många starka finansmakter på plats. Men för att Europas finans verkligen ska kunna bli en egen dominerande makt krävs mer än institutioner och mer än samarbete med USA. Det krävs nätverkseffekter, alltså att marknaderna blir så djupa, likvida och självklara att resten av världen vill använda dem som standard.
Om Europa bara allierar sig med en pelare
1) Europa + Resurser
Ger billigare och tryggare energi/råvaror. Men utan egen dominerande finans och storskalig produktion får Europa ändå svårt att styra priser och villkor.
Resultat: stabil bas, låg toppmakt.
2) Europa + Produktion
Ger mer industri och skala. Men Europa blir sårbart för kapitalflöden och riskerar att tappa delar av kunskapsövertaget när produktionen vill kontrollera mer av värdekedjan.
Resultat: starkare industri, svag finansiell hävstång.
3) Europa + Finans
Ger mest makt direkt via kapital, betalningssystem och riskprissättning. Men skapar beroende om finansmakten kontrolleras av någon annan.
Resultat: starkast nu, men beroende utan egen finansmakt.
Europa måste dominera finansen
Finans blir först utbytbart när det finns ett alternativ som är attraktivare och betrott i stor skala. Annars är det den dominerande finansmakten som fortsätter sätta spelreglerna.
Europa är nummer två i hierarkin genom sin kunskap, men finans bygger i grunden på förtroende och förmågan att alltid kunna leverera stabilitet. Samtidigt kan Europa varken trolla fram stora råvarutillgångar på egen mark eller skapa produktion med samma låga arbetskraftskostnader som andra delar av världen.
Europa jagar idag produktion = billig arbetskraftsinvandring
Europa har begränsningar på resursidan eftersom mycket av råvarubasen finns utanför kontinenten. För att kompensera har Europa knutit sig till produktion genom att säkra arbetskraft genom att hämta in invandrare. Människor som är villiga att arbeta till en låg kostnad. Det här innebär inte att Europa kommer dominera produktionen, men åtminstone onödigt tävla med den.
Om Europa hade satt fullt fokus på finans och byggt ett eget dominerande finansiellt system hade kontinenten kunnat bli både etta och tvåa i hierarkin. Då hade Europa behållit sin kunskap och samtidigt tagit kontroll över kapitalflöden, riskprissättning och betalningssystem, vilket ger makten att sätta spelreglerna för de andra nivåerna.
Men i dag finns inte riktigt modet eller den politiska enigheten att utmana USA på allvar. En sådan strategi hade också varit den mest rena lösningen, eftersom Europa då inte hade behövt kompensera genom att knyta sig lika hårt till produktion, genom migration för att få fram billig arbetskraft.
Frågan Europa måste ställa sig är: Vi har världens främsta kunskapskapital. Vi hade det igår, vi har det i dag och vi kommer ha det i morgon. Frågan är om vi tänker använda det för att ta makten, vinsten och sätta spelreglerna. Vi har gjort det förut. Vad är det som stoppar oss i dag? Rädsla, bekvämlighet och brist på beslutsamhet.
