Kom ihåg att undantaget aldrig bekräftar regeln. För att förstå olika mönsten måste man tala om helheten, inte om de få som sticker ut. Tar du undantaget som norm kommer du aldrig att se problemet och än mindre kunna lösa det.
Så låt oss börja.
För att dras till polisyrket krävs en längtan efter tillhörighet, ett brödraskap. Yrket signalerar action, blåljus, jakten på tjuvar. Det är enkelt: gemenskap, adrenalin, kampen mot brott. Men just därför lockar det också fel sorts människor och dessa människor blir lätta att lura.
Vilka är det som dras till polisyrket?
Många poliser är isolerade, udda, människor som aldrig riktigt passat in i det vanliga samhället. De rör sig sällan bland folk, inte för att de är förnäma, utan för att de står utanför. De vet inte hur man uppträder i sociala sammanhang. De syns inte på samma platser som andra. Inte på gymmen, inte i vardagens flöde. De är osynliga tills uniformen ger dem en roll.
Det är en perfekt grupp att rekrytera
Polischefer har lärt sig konsten att forma och förbruka människor. Inte genom hot eller våld, utan genom lockelser, grupptryck och löften som aldrig behöver infrias.
Allt börjar med bilden av den snabba insatsen: sirenerna, blåljusen, hjälterollen. Cheferna söker individer som vill vara del av något större, som vill känna sig utvalda, som vill ha en plats i en gemenskap där reglerna är enkla och lojaliteten betyder allt.
Men smutsjobbet hamnar alltid längst ner
Vanliga poliser gör alltid smutsjobbet. De springer på gatorna, tar skiten, följer order utan insyn. Det är bara i de enklaste polisernas huvuden som illusionen lever kvar, att de gör ett viktigt jobb.
