Medelklassen, det är de som lever med ångest, osäkerhet och ständig konkurrens mellan andra människor. Ångest kommer från att en person från medelklassen aldrig har ett stabilt liv. Personen kan bli rik imorgon men också fattig nästa dag.
De är i ständig jämförelse (”hur går det för andra?”) och de övervakar sig själva, ibland direkt i spegeln.
Det är den suveräna klassen som konstruerar de spelregler som medelklassen sedan lever, tävlar och förlorar inom och mår bra eller dåligt i.
Medelklass är ett märkligt tillstånd
Det är medelklassens ångest att födas som medelklass. Du föds egentligen fattig men kan tjäna pengar. Du kan bli rik. Men hur vet du om du får behålla pengarna? Hur vet du om du inte blir fattig igen? Hur vet du att dina barn inte blir fattiga efter dig? Pengar tryggar ingenting. De försvinner, alltid.
För att lösa detta problem, jagar medelklassen bara mer pengar men ingen har status och inga riktiga nätverk. De kan dö ekonomiskt rika men deras arv med status lever inte vidare.
Medelklassen är ett psykologiskt tillstånd som koloniserat hela världens samhällsskikt.
Du måste förverkliga dig själv genom arbete.
Din status är inte given, utan förvärvad.
Du möts på prestation, konsumtion och synlighet.
Du är alltid utbytbar.
Suveräna klassens relation till medelklassen: spelet som underhållning
Den absoluta suveräna klassen i egentlig mening driver inte företag, de behöver inte ens tänka i termer av arbete, konkurrens eller investeringar. De står utanför de mekanismer som styr alla andra.
Den suveräna klassen befinner sig i ett tillstånd där makt, status och trygghet inte är något som skapas, utan något som är. Deras existens är stabil, självklar, nästan feodal i sin kontinuitet.
För dessa människor är världen en teater, och medelklassen är publik och skådespel samtidigt.
De står inte på marknaden – de betraktar marknaden.
De konkurrerar inte – de skapar system där andra konkurrerar.
De behöver inte vinna – de definierar vad som räknas som en vinst.
För dem är kapitalismen inte ett projekt för dem, utan ett skådespel.
De deltar inte – de observerar, manipulerar, och roar sig med rörelsen.
Medelklassen lever i en illusion
Medelklassen lever i illusionen att allt är möjligt. De tror att framgång, status och trygghet kan förvärvas genom arbete, flit och disciplin. Och visst går det, men bara inom gränserna som är satta.
De får tjäna pengar, men aldrig överskrida gränsen.
De kan stiga ekonomiskt, men aldrig socialt.
De kan nå toppen av sitt spel, men inte lämna spelplanen.
För allt de rör sig inom: marknaden, karriären, konsumtionen, självförverkligandet, är system som redan konstruerats av den suveräna klassen. Det är de som skrivit reglerna, definierat värdena, satt priset på varje dröm.
Medelklassen tror de bygger sina egna liv, men i verkligheten förvaltar de bara ordningen som styr dem. De lever, arbetar och bugar, inför människor och inför strukturer skapade av andra.
Priset för att vara medelklass är ångest, en existens utan grund. Utan riktig given mening, utan trygg status, utan helig ordning.
Medelklassen är goyim.
