Föreställningen om framtiden bär mer på förbannelse än på välsignelse.
Vår föreställning om framtiden skapar illusioner om hopp, riktning och mening. Vi drömmer, eftersom vi tror att något som ännu inte har hänt kan påverkas i nuet. Men innan allt det goda du hoppas på hinner ta form, hinner du lida, för tvivlet smyger sig in: kommer framtiden verkligen att ge dig det du väntar på, eller var löftet bara en tanke i din hjärna?
Som förbannelse skapar föreställningen om framtiden oro, otålighet och lidande. Vi skjuter upp lycka, oroar oss för det som ska komma, och fastnar i en ständig väntan på något som kanske aldrig blir.
Du gör mycket för framtiden
Tanken på att framtiden existerar får dig att göra oändligt massa saker. Du slösar åtta timmar varje dag på jobbet, för du tror att du en dag ska “lyckas”. Du sparar pengar, inte för att leva, utan för att kunna leva “sen”. Du utbildar dig i kanske 10 år, inte för glädjen i att förstå, utan för löftet om en framtid där förståelsen ska löna sig.
Föreställningen om framtiden bär på ett inbyggt tvivel: eftersom den ännu inte existerar, fyller vi den med våra egna rädslor. Vi ser inte framtiden som en öppen möjlighet, det är omöjligt. Vi ser den som ett hopp men vägen dit ger oss ständig oro och hotar nuet.
Men
Framtiden du formar i tanken hinner aldrig ta form. Vi väntar, planerar, hoppas, oroar oss, men när “framtiden” väl kommer, så är den aldrig framtid. Den löses upp i nuet. Det vi kallar framtid är egentligen bara en tankeform.
Allt vi någonsin upplevt, upplever eller kommer att uppleva sker i nuet. Framtiden är en illusion som pekar mot det enda som faktiskt är verkligt. Men ändå lever vi nästan helt för framtiden och kastar bort nuet.
