Det är feminint att bara ha ett barn. Det är som att du provade att sätta på din kvinna en gång, men du var osäker på om du gillade det. Så du slutade liksom med riktig sex. Om du bara nöjer dig med ett barn, uppfattar riktiga män dig som lam och mesig.
Du är ingen riktig farsa om du bara har en unge. Du har inte ens blivit testad på riktigt. En unge är som att spela på lättaste svårighetsgraden och sen tro att du klarat hela spelet. Det krävs ingen styrka, ingen uthållighet, ingen riktig uppoffring. Det är för enkelt. För svagt, faktiskt.
Biologin är glasklar. Naturen hyllar den som sprider sina gener brett, den som vågar pressa sig bortom bekvämlighet. Att stanna vid ett barn är som att säga till evolutionen: “jag ger upp – låt någon starkare ta över”.
När man slutar ha produktiv sex, alltså sex för att få barn, återstår att ha sex enbart för njutningens skull. Njutning är feminint, därför kan man kalla de pappor som har en unge för bögiga män.
