Demokratin är världens största dressyrprogram. Den säger att du är fri, men bara så länge du sitter still och följer manuset. Folket får leka makt, politiker får leka herrar och alla går hem nöjda över att illusionen fortfarande fungerar.
Den domesticerade människan
Demokratin har lärt människan att vänta. Att vänta på svar, på tillstånd, på möten, på beslut. Men den som bygger något stort väntar inte. Demokratin har tämjt män från innovativa erövrare till skrivbordskrigare. I demokratins värld får mannen inte längre slå sönder näven i bordet. Han måste fylla i ett formulär först, boka ett möte, vänta på ett beslut. Hans kraft kanaliseras in i regler, hans vrede i anmälningar, hans mod i mejltrådar.
Demokrati förvandlas alltid till byråkrati
Att tala om demokrati utan byråkrati är som att tala om eld utan värme, det ena föder det andra. Demokrati glider alltid mot byråkrati. De är skapade för varandra.
Det sofistikerade kopplet
Demokratin är civilisationens dressyrprogram, byggt för människor som hundar. Ett system för ett folk som inte längre behöver kedjor. De bär dem själva, i form av regler, formulär och rädslan för att sticka ut.
Ingen har någonsin förändrat världen genom att strikt följa reglerna. Det är först när man tänjer på dem som något verkligt värdefullt uppstår. Du kan därför inte följa demokratins regler och tro att något speciellt ska hända.
En riktig ledare röstas inte fram
En riktig man väntar inte på godkännande.
Han går inte hem och frågar om lov som en liten pojke innan han handlar.
En erövrare söker inte tillstånd, han agerar när det krävs.
Det betyder inte att han förstör för sakens skull.
Det betyder att han förstår något som demokratiska samhällen inte kan leverera:
förändringar genom röstning.
Röstande skapar slöa, svaga och handlingsförlamade män.
Handling skapar riktig förändring.
När demokratin dör och ledarna fortsätter leda
Demokratier dör inte alltid med våld – de somnar.
De drunknar i möten, regler och kompromisser tills någon kliver fram och säger:
”Nog nu.”
I många länder ser man hur röstandet dör och starka ledare tar plats.
De anklagas för att fuska, tänja på lagar, böja regler.
Men bakom det finns ofta något annat. En vilja att agera när allt andra bara diskuterar.
De slutar spela det demokratiska spelet för att de vill göra saker, inte vänta.
Är det fel?
Det beror på vad man tror är värre.
Maktbalans utan demokrati
I ett system utan demokrati styrs makten inte av röster utan av resultat. Spelet blir enklare: den starkaste aktören vinner. Inte genom regler, utan genom förmåga att leverera trygghet, resurser och vision.
Om landet utan demokrati är skickliga får människor det goda livet snabbare än i långsamma demokratiska processer. Misslyckas de, betyder det inte nödvändigtvis fullskaligt våld. Det kan lika gärna innebära en ny maktförskjutning, en ny aktör som tar över spelet. Maktbalansen återställs, inte genom rösträkning, utan genom resultat.
Men demokratin skapar dåliga män
Demokratin gör människor dåliga. Alla väntar. På beslut, på godkännande, på tillstånd. Förr byggde män världen med vilja och våld. Nu sitter de fast i köer, blanketter och möten.
De lyder, de rapporterar, de ber om lov.
