Att sitta i ett klassrum och passivt matas med en statligt förutbestämd läroplan är inte utbildning. Det är skräp. Det skadar ditt barns hjärna. Det kväver nyfikenhet. Det är själsdödande förklädd till undervisning.
Varför skulle man vilja sitta i ett klassrum och lyssna på sådant som någon annan har bestämt reglerna för? Det läraren säger blir presenterat som en självklar sanning. Samtidigt vill läraren kanske egentligen uttrycka mer eller annat, men begränsas av läroplanen och skolans krav på att den ska följas. Det gäller inte minst om värden, kultur historia, och mycket annat.
Du når nya höjder när du lär dig själv
Autodidaktisk förmåga betyder förmågan att lära sig saker på egen hand, utan att vara beroende av en lärare eller en kurs. Det kan handla om att du kan ta initiativ själv, hitta och värdera information, lära genom att testa, skapa struktur och hålla motivationen uppe.
På det här sättet är det ingen som sätter ramarna åt dig. Ingen talar om vad som är rätt eller fel, och ingen styr dig mot ett visst beslut. Åtminstone är påverkan betydligt mindre än för den som sitter i ett klassrum.
Vad händer när du inte påverkas?
För att kunna lära sig på egen hand behöver man någon form av drivkraft. Det måste inte finnas redan under skolåren. Lusten att lära och viljan att göra något mer av sitt lärande kan lika gärna växa fram senare i livet.
Om vi tänker oss att ingen någonsin har påverkat dig i ett klassrum kring hur världen ska vara eller hur man ska tänka, då bygger du upp ett mer självständigt och oberoende sätt att resonera. Det påverkar direkt din fantasi om hur världen skulle kunna se ut, vilket i sin tur påverkar vad du gör med ditt lärande. Det innebär att du lättare kan skapa nya och spännande idéer som andra inte har tänkt på. Du vidgar ditt perspektiv, öppnar fler möjligheter och utvecklar ditt sätt att se på världen.
Tvärtom kan man säga att när du tvingas in i ett visst lärande blir du bromsad. Du börjar rama in allt i mallar från det du lärde dig i unga år, och det begränsar ofta hur fritt du tänker. Det är också yngre som lättare formas av läroplanen just för att de är unga. De är mer formbara. På så sätt kan läroplanen få extra stort genomslag i hur de tänker och hur de ser på världen.
När vill man undervisa sig själv?
Det är svårt att säga exakt när en människa är redo att undervisa sig själv. Som ung är man ofta inte särskilt intresserad av att lära sig på egen hand. I stället tar unga, ofta omedvetet, in hur andra människor är och tänker. Särskilt de som står dem nära och anpassar sig efter det. Därför uppstår ett slags osynligt lärande genom föräldrar, uppfostran och även skolan, även om man inte alltid har varit aktiv i klassrummet. Man lär sig mycket bara av att vara där. Och det är just det är problematiskt: man “präntar in” andras verkligheter som sina egna. Om alla runt omkring var självlärda hade det kanske inte varit något att reflektera över, men så ser inte verkligheten ut.
Ofta blir man beredd att göra stordåd först när man hamnar under press. Det gör att ett litet barn i skolan sällan hinner eller ens behöver göra särskilt mycket väsen av sig i världen. Tänk dig till exempel att du står inför döden och i din fantasi vet att det enda som kan ge dig tio extra år och mer tid med dina barn är en apparat som ännu inte existerar på jorden, men som du ändå vet att du skulle kunna bygga. Men om du har levt inom ramar och mallar hela livet är sannolikheten mycket mindre att du vågar tänka utanför dem, och då blir det heller ingen apparat.
