En åklagare i ett brottmål anklagas för att i tre år ha ignorerat yttrandefrihetsgrundlagen. Försvaret har gett in underlag som enligt dem visar att åklagaren inte har klarlagt sin egen behörighet och inte har utrett om de aktuella webbplatserna kan ha omfattats av grundlagsskydd. Målet gäller grovt förtal och grov förgripelse mot tjänsteman.
Målet handlar om att två personer ska ha lämnat uppgifter om Tullverket till nyhetskanaler, som därefter publicerat reportage om missförhållanden inom myndigheten. Åklagaren menar att publiceringarna innefattar grovt förtal och grov förgripelse mot tjänsteman. Invändningen är att om publiceringarna skett i ett grundlagsskyddat medium är det Justitiekanslern, och inte en allmän åklagare, som ska hantera prövning och åtal för yttrandefrihetsbrott. Det är en del av grundlagen.
Åklagaren vägrar svara på domstolens föreläggande
En av de tilltalade i målet vid Södertörns tingsrätt har krävt att åklagaren redovisar hur kontrollen av utgivningsbevis och grundlagsskydd har genomförts. Åklagaren har svarat mycket kortfattat, med två meningar, och uppgett att utgivningsbevis kontrollerades för tre år sedan. I förundersökningen finns inget dokumenterat som visar att någon sådan kontroll gjorts.
Efter åklagarens taffliga svar krävde den tilltalade därefter bevis på att utgivningsbevis faktiskt hade kontrollerats, när kontrollen gjordes, hur den genomfördes och vilka källor eller register som använts. Den tilltalade krävde också att åklagaren redovisar om och hur frågan om automatiskt grundlagsskydd har prövats. Efter detta har åklagaren varit tyst och vägrat svara, och domstolen har därför tvingats skicka en påminnelse och ett föreläggande om att åklagaren måste svara.
Bakläxa för åklagaren: trodde att utgivningsbevis var grundlagen
I åklagarens svar utgick hon från att ett utgivningsbevis är den enda vägen till grundlagsskydd. Det är en problematisk utgångspunkt, eftersom grundlagsskydd inte utreds på det sättet. I Sverige är det Justitiekanslern som prövar frågor om grundlagsskydd, inte en allmän åklagare. Ingen annan har behörighet att göra den prövningen. Detta särskilt eftersom allmänn åklagare inte är kunnig på yttrandefrihetsområdet.
Åklagaren riskerar nu att ha drivit ett ärende som hon kan ha saknat behörighet att handlägga. Saknar hon behörighet har åklagaren olagligt granskat källor på ett sätt som strider mot efterforskningsförbudet, och väckt åtal mot två personer som röjts som källor. Vid grundlagsskydd åtalar JK ansvarig utgivare.
Åklagaren står nu med svansen mellan benen
Allt tyder på att åklagaren snabbt har velat väcka åtal mot två personer efter att deras historia med Tullverket publicerats i olika nyhetskanaler. Det var reportage om Tullverket som myndigheten ogillade. Det finns indikationer på att processen drevs fram i en slags hämnd, utan att man först säkerställde vare sig Justitiekanslerns behörighet eller om nyhetskanalerna omfattas av grundlagsskydd. Intrycket är att målet var att få dem dömda så snabbt som möjligt, för att tysta dem.
Det avgörande problemet är att grundlagsskyddet har förbisetts. Nu hamnar åklagaren i en försvarsställning och måste förklara sig inför Södertörns tingsrätt. Det blir särskilt problematiskt eftersom någon prövning av grundlagsskyddet inte verkar ha gjorts. Sådana missar innebär att åklagaren har drivit en förundersökning utan rätt behörighet under tre års tid och dessutom åtalat fel personer.
