Det här är berättelsen om hur en man gjorde exakt det man ska göra i en demokrati: han JO-anmälde en myndighet för allvarliga missförhållanden.
Och hur staten nu svarar genom att åtala honom.
En JO-anmälan som skulle granska Tullverkets hantering av en nakenvisitation har blivit åklagarens ”bevis” för att han måste vara delaktig i en kritisk artikel. Resultatet?
Han står nu åtalad för grov förgripelse mot tjänsteman och grovt förtal.
Det är inget skämt. Åklagaren menar helt seriöst att publicerade artiklar utgör grov förgripelse mot en tjänsteman.
Allt började med Tullverkets ingripande
Den åtalade utsattes för en nakenvisitation på Arlanda.
Han ansåg att ingripandet saknade lagstöd.
Han gjorde det varje svensk medborgare har rätt och ibland skyldighet att göra:
Han anmälde myndigheten till JO.
JO-anmälan blev offentlig, som alla JO-anmälningar blir.
Det är så svensk offentlighetsprincip fungerar.
Sedan publicerades artiklar som granskade Tullverket
Efter händelsen publicerades reportage på oberoende nyhetssajter som granskade Tullverkets agerande och lyfte fram allvarliga brister i myndighetens rutiner.
Det kallas journalistik.
Det är demokratins kärna.
JO-anmälningar omfattas av meddelarskydd och anses vara en del av yttrandefriheten
En JO-anmälan är inte vilken handling som helst. Den är en del av det svenska kontrollsystemet mot myndighetsmissbruk, och den bygger på att medborgare vågar rapportera missförhållanden utan risk för repressalier.
Att använda en JO-anmälan som bevis mot anmälaren är därför:
❌ Ett angrepp på meddelarfriheten
❌ Ett angrepp på yttrandefriheten
❌ Ett angrepp på rätten att kritisera myndigheter
Åklagarens slutsats: JO-anmälan = bevis på ”publiceringskoppling”
Här gör åklagaren sitt största misstag:
Åklagaren menar att JO-anmälan är ett bevis på att den åtalade ”måste” ligga bakom artikeln.
Det är svårt att överskatta hur problematiskt detta är.
En JO-anmälan är inte ett erkännande.
Det är inte ett debattinlägg.
Det är inte ett bevis.
Det är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle.
När staten börjar använda en JO-anmälan som ett vapen, då är något allvarligt fel.
Åtal för att… han klagade på en myndighet?
Åklagaren anser att artikeln utgör:
- grov förgripelse mot tjänsteman,
- grovt förtal,
… och att JO-anmälan är ”indicium” på att han är ansvarig för texten.
Det innebär i praktiken att:
→ Att kritisera en myndighet
→ Att JO-anmäla en myndighet
→ Att beskriva egna erfarenheter
… nu riskerar tolkas som BROTTSLIGHET.
Det här är ett fall som kommer att användas i läroböcker
Journalistisk granskning är inte ett brott.
Det är en rättighet och enligt EMFA är det en rättighet som staten är skyldig att skydda.
Trots det har åklagaren helt ignorerat den Europeiska mediefrihetsförordningen, som är direkt bindande lag i Sverige sedan maj 2024.
Hon har inte bara missat den.
Hon har kört rakt förbi den, som om EU-rätten inte existerade.
EMFA är glasklar:
Staten får inte jaga publicister, källor eller redaktionella kopplingar.
Men i det här åtalet har åklagaren gjort exakt allt som lagen förbjuder.
Europadomstolen har slagit fast: Åtal som syftar till att hitta publicister är förbjudet. Det här är redan gammal praxis, innan EMFA ens fanns.
