När en muslimsk politiker vinner i ett område (t.ex. blir vald till borgmästare, rådman eller får stark majoritet lokalt) betyder det att den inhemska västerländska befolkningen redan har flyttat ut i stor skala eller gett upp hoppet om sitt område.
Inhemska tänker ofta på att flytta bort när andelen immigranter (särskilt från muslimska länder) blir hög. Redan vid 3–4 %. Kvar blir främst immigranter och deras barn som blir majoritet eller stor grupp i området. I en demokrati röstar folk fram representanter som liknar dem själva.
Att att få makten betyder inte att det blir bättre i området. Tvärtom visar historien att när andra än västerlänningar styr följer ofta förfall.
Tilliten finns inte kvar
Om de inhemska fortfarande kände tillit eller bodde kvar i sitt område, skulle de rösta på någon som speglar deras bakgrund och värderingar. De gör inte det längre. De har redan lämnat eller gett upp hoppet.
Det är inte integration som skapar en muslimsk politiker i toppen. Det är övergivenhet av de inhemska som skapar vakuumet.
Tecken på förfall
Det är ett tydligt tecken på förfall när en icke-västerländsk politiker får makten i ett västerländskt samhälle eller område. Det visar att de inhemska västerlänningarna gett upp hoppet om sitt område. Man slutar rösta, man slutar bygga eller så kanska man packat ihop och flyttat till ett tryggare område.
Historien visar att där västerländsk befolkning flyttar bort, lämnas områden efter sig åt grupper som inte är lika duktiga på att underhålla och utveckla samhället på samma sätt. Det är inte ett tecken på positiv förändring eller framgångsrik integration, utan på övergivenhet och nedgång.
