Det finns ett allvarligt och välkänt strukturellt problem i det svenska rättssystemet: den systematiskt låga kunskapsnivån om EU-rätten hos domare, åklagare, poliser och advokater. Detta har uppmärksammats av både rättsvetare och EU-kommissionen och utgör ett direkt hot mot rättssäkerheten.
EU-rätten är överordnad all svensk lag men extremt få av alla i rättsväsendet kan den inte.
Sveriges rättssystem saknar EU-rättskompetens
Många domar passerar domstol helt utan att någon hänvisning görs till EU-rätt, trots att EU-rätten är direkt tillämplig och överordnad nationell lag. Detta sker inte för att EU-rätt saknar relevans, utan för att stora delar av rättsväsendet saknar nödvändig utbildning.
Domare, åklagare, nämndemän och brottmålsadvokater har generellt ingen fördjupad utbildning i unionsrätt. Detta innebär att svenska domstolar ofta avgör mål på en helt eller delvis felaktig rättslig grund.
Detta är djupt rättsosäkert.
Polisen tillämpar svensk lag utan att förstå EU-lagstiftningen som styr över den
Poliser på gatan möter ofta situationer som regleras av EU-rätten, exempelvis dataskydd, proportionalitet, mediafrihet, informationsfrihet, fria rörligheten och rättighetsstadgan. Ändå saknar majoriteten grundläggande utbildning i unionsrätt, vilket leder till:
- felaktiga ingripanden
- otillåtna beslag
- olagliga informationsinhämtningar
- beslut utan proportionalitetsprövning
Det innebär att poliser kan begå brott mot EU-rätten utan att poliser ens är medveten om det.
Andra EU-länder tar EU-rätt på allvar – men inte Sverige
I andra EU-länder finns specialdomstolar för EU-rätt. EU-rättskammare. Obligatorisk EU-rättsutbildning för domare och åklagare. Nationella EU-kontroller och tillsynsorgan. Krav på att advokater ska behärska relevanta EU-förordningar.
I Sverige finns ingenting av detta.
EU-rätten styr en enorm del av svensk rätt – men nästan ingen i rättsväsendet behärskar den
EU-rätten styr över:
- brottmål
- förvaltningsmål
- socialrätt
- media och informationsfrihet (EMFA)
- dataskydd (GDPR)
- myndigheters proportionalitet
- statlig maktutövning
- beslag, husrannsakan, beviskrav
Det betyder att nästan verksamma i Sveriges rättssystem:
- inte kan argumentera unionsrättsligt
- inte kan invända enligt EU-domstolens praxis
- inte kan tvinga domstolen att göra en proportionalitetsprövning
- inte kan identifiera unionsrättsliga fel hos åklagaren
- inte kan hantera EU-förordningar
Sverige har ca 6 000 advokater – bara 30 av dem anger EU-rätt som kompetensområde
Vid en genomgång av Advokatsamfundets egen kompetensförteckning online framgår att endast omkring trettio advokater i hela landet uppger EU-rätt som sitt specialområde. Detta kan jämföras med övriga EU-länder – såsom Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Italien, Spanien, Polen och Tjeckien där tusentals advokater är specialiserade på unionsrätt.
Sverige har således, med endast ett trettiotal EU-rättsliga specialister, den i särklass lägsta kompetensnivån i hela unionen när det gäller advokater med inriktning på EU-rätt.
EU-kommissionen varnat Sverige – ni är underutbildade
EU-kommissionen har i sina återkommande rättsstatsrapporter uttryckligen påtalat flera brister i Sveriges hantering av unionsrätten: bristfällig utbildning i EU-rätt, felaktig eller utebliven tillämpning av unionsrättsliga regler, domstolar som inte beaktar eller följer EU-domstolens praxis samt myndigheter som åsidosätter företrädesprincipen.
Det rör sig alltså inte om en enskild iakttagelse, utan om ett strukturellt och välkänt systemfel. Den svenska juristkåren är i stora delar otillräckligt utbildad i EU-rätt, vilket får direkta konsekvenser för rättssäkerheten.
Vi ringer 100 brottsmålsadvokater
När vi testar verkligheten genom att kontakta 100 brottmålsadvokater och ber om hjälp i ett EU-rättsligt komplext mål är svaret entydigt: alla avböjer ingen anser sig kompetent ingen vill föra EU-rättslig talan flera erkänner öppet att de saknar utbildning i unionsrätt Detta bekräftar problemet: svensk rättstillämpning saknar de verktyg som krävs för att uppfylla EU-rättens krav på rättssäkerhet, förutsebarhet och effektivt skydd för enskilda.
