Vi berättar hur begreppet rasism, som vid sekelskiftet 1900 i Frankrike och senare i övriga Europa uttryckte en känsla av kulturell stolthet och nationell särart, kom att förändras i grunden under 1900-talet.
Ordet rasism, som en gång symboliserade nationell enhet och styrka, mötte med tiden ideologisk kritik genom Leo Trotskij och den framväxande antirasismen. Då hade begreppet fått en helt annan innebörd än den vi förknippar med det i dag.
Ordets uppkomst och tidiga betydelse
Den franske författaren Maurice Barrès och andra nationalistiska tänkare använde termen racisme för att beskriva idéer om kulturell och biologisk särart. Kort därefter dök ordet Rassismus upp i tyskan i vetenskapliga texter under 1920-talet.
Det betydde ungefär:
”Tanken att varje folk (eller ras) har sin egen särskilda natur, kultur och identitet – och att denna bör bevaras.”
Med andra ord: rasism sågs då som en ideologi om nationell och kulturell särart, inte som ett uttryck för förtryck.
Under kolonialtiden började begreppet även användas inom antropologin, där man klassificerade människor efter ”ras”. Då fick ordet gradvis en mer biologisk och hierarkisk betydelse.
Själva ordet rasism bestod av ras + -ism, alltså ett sätt att tänka i rastermer – inte att vara en ”rasist” i dagens mening.
Leo Trotskijs ”förvanskning” eller ”omdefiniering”
Den marxistiske teoretikern Leo Trotskij motsatte sig tanken på raslig och kulturell enhet. Han såg idén om ”kärlek till den egna rasen” och en stark nationell identitet som ett fenomen som borde motverkas. För att motverka detta använda han rasism som ett politisk vapen.
Trotskij kom därför att omdefiniera och popularisera begreppet rasism. Medan nationalister i det gamla Europa använde ordet för att hylla det egna folket och dess traditioner, gav Trotskij det en negativ och kritisk betydelse.
I Trotskijs tolkning blev rasism inte längre ett uttryck för samhörighet eller kulturell stolthet, utan ett verktyg för förtryck, splittring och framför allt hat mot andra, trots att ordet från början inte bar någon sådan innebörd. På så sätt vändes begreppet mot sina ursprungliga förespråkare.
Konsekvensen och ordets moderna betydelse
Efter Leo Trotskij, och särskilt efter andra världskriget, fick ordet rasism sin negativa laddning och genomslag över hela världen.
FN:s deklarationer från 1948 och 1965 beskrev rasism som ett brott mot mänskliga rättigheter, och den tidigare nationalistiska stoltheten i ordet försvann. Att kalla sig ”rasist” i den tidigare, positiva bemärkelsen blev nu omöjligt. Begreppet hade förvandlats till något djupt förkastligt.
Trotskij hade därmed gjort rasism till ett moraliskt och politiskt problem, snarare än ett uttryck för kulturell tillhörighet.
