Invandring minimerar möjligheten att organisera sig mot den rådande makten. När fler människor i samhället inte delar samma värderingar blir det svårare att hitta allierade i motståndet mot dem som söker mer inflytande. Resultatet blir ofta att individen drar sig undan, fokuserar mer på sig själv och förlorar engagemanget för samhället.
Det här följer samma psykosociala mönster som i vardagen. Exempelvis är sannolikheten att du ringer någon för att ta en fika som inte delar din moral mycket låg. Och om du inte ens vill dela en fika med en sådan person, hur skulle du då kunna organisera dig med honom för större mål? Den som tar avstånd från din moral kan aldrig bli en fungerande del av ett riktigt samarbete.
Om du inte kan komma överens med någon på grund av skillnader i kultur och moral är det i princip omöjligt att bygga något stabilt tillsammans. Utan en gemensam grund leder det nästan alltid till avstånd och misstro.
Faran med värdegrundad ensamhet
När du står ensam, utan en moralisk grund som delas av andra, får makthavarna fritt spelrum. Ur det perspektivet kan invandringen, oavsett om den skett medvetet eller omedvetet för att splittra, fungera som en kraft som försvagar samhällets gemensamma värdegrund. När tron på gemensamma värderingar urholkas skapas splittring, något som vissa krafter, kalla dem onda om du vill, gärna utnyttjar för att försvaga samhällsgemenskapen.
Splittringen i befolkningen fördjupas när invandringen för med sig moraliska och kulturella utgångspunkter som ligger långt ifrån de egna och den dominerande i samhället. Då blir det tydligt att just den dominerande värdegrunden försvagas, särskilt när nya moraliska och kulturella influenser inte klarar av att integreras med den rådande kulturen.
Svårare att bygga gemenskap med invandring
Hur kan du bygga gemenskap kulturellt, ekonomiskt och andligt om människorna omkring dig bär på helt andra föreställningar? En gemenskap kan bara växa där det finns en gemensam grund. När invandring förändrar samhällets värdebas och ersätter den med många olika riktningar blir det svårt att organisera sig tillsammans.
När den gemensamma moralen bryts ner, medvetet eller omedvetet, blir det svårt att ena människor kring en gemensam sak och stå emot krafter som söker större inflytande över andra människor.
Ur ett maktperspektiv, vilka aktörer gynnas av invandring?
Om befolkningen är splittrad blir det svårare att koordinera opposition. En splittrad befolkning har svårare att bygga tillit, formulera gemensamma krav och organisera sig i opposition mot de som redan har makt eller mot de som söker ny makt. Eliter kan enklare spela ut grupper mot varandra (”divide et impera”), vilket minskar risken för samlad aktion.
Jämför detta med ett samhälle där en stor majoritet delar samma grundläggande moral och övertygelser. I en sådan situation är det lättare att samla människor kring gemensamma intressen, bygga stabila nätverk och stå enade mot krafter som försöker förstärka sitt inflytande. Ur detta perspektiv framstår invandring klart och tydligt som en process som många aktörer gynnas av, eftersom den bidrar till att försvaga enhet och därmed motståndskraft mot makt.
