Det finns något inom dig som inte går att sätta ord på. En väg du vill följa, en känsla du vill förvandla till verklighet. Vissa kallar det Gud, andra kallar det bara en inre kraft. Men oavsett namn är det den som sätter fart på dina tankar, känslor och drivkrafter.
När du placeras i ett klassrum förväntas du rätta dig efter systemet. Du ska lyssna, känna och lära på det sätt som presenteras. Men din intuition protesterar. Den säger nej. Du vill inte ta in det här, för det känns meningslöst för dig. Och just därför är det meningslöst för dig.
Egentligen vill du följa din egen väg, din egen intuition. Den behöver ingen förklaring, ingen logik som andra kan förstå. Det är som med musik. Du kan älska en låt utan att kunna säga varför. Kanske är det en millisekunds rytm som träffar rätt, eller en röst som berör dig på ett sätt du inte kan förklara.
Det är därför skolan känns fel. Den står i motsats till din intuition, till det du innerst inne vill göra, men inte kan sätta ord på. För intuition går inte att förklara. Den bara finns där, som en kraft inom dig.
